Ytterligare ett slag i magen 14/6 2023

 

Foto av Humberto Arellano

Idag fick pappa ta bort sin katt S. G och S var kompisar i flera år innan jag flyttade och tog G med mig. S har inte mått bra på ett tag, och visade tydligt när jag hälsade på igår att något inte var okey. Han sken visserligen upp när han såg mig, men han var inte sig själv alls.

Lilla, fula, äckliga S kom till oss som kattunge. Enligt dem som sålde honom så var han 12 veckor, men jag tror inte han var det. Jag tror snarare dem ville bli av med alla kattungarna. S vägde 900 gram när han kom. En vecka senare vägde han 700 gram. Vi förstod ingenting. Sedan en dag drog pappa ut en mask ur rumpan på S och frågade vad det var. Jag åkte direkt till apoteket och kom hem med avmaskningsmedel. S var full med mask. 

Någon vecka senare fick han sin första vaccinationsdos och diagnos skabb i öronen. Ett år senare, strax efter S ungefärliga födelsedag blev S attackerad av grannens Jack Russel Terrier. Jag själv blev biten av hunden, det blev bara ett blåmärke, S rev sönder hunden och även mig när jag lyfte undan S och tog in honom. S var i chock efteråt och ville inte vara med alls. Han haltade och hade svårt att andas. I panik åkte vi in till veterinären. Där konstaterade dem att det inte var något större fel på S. Bara en avbruten klo och en stukad tass. Grannen betalade för alla veterinärkostnader, vilket inte var mer än rätt. Deras hund försökte tyvärr fortsätta ta sig ut ur deras trädgård och ge sig på G och S när vi var ute även efter detta. 

Några år senare fick S sin livs åktur. Den kunde ha slutat i tragedi. S hoppade in i tvättmaskinen i ett obevakat ögonblick och blev instängd när maskinen slogs på av pappas idiot till sambo. Hon har aldrig tyckt om något av husdjuren vi haft. Jag skulle kunna skriva en bok om hennes beteende mot oss och djuren. Ett riktigt ärkesvin är hon. I alla fall, S klarade sig. Pappas sambo spelade offer och skrek och hade sig, medan jag försökte få ner S's kroppstemperatur och kollade igenom honom efter skador. Givetvis skedde detta på en helg, och den vanliga veterinären var stängd. Närmsta jour var 15 mil bort. Som tur var så fick S inga bestående men efter den här händelsen. Trots detta så fortsatte han hoppa in i tvättmaskinen och torktumlaren, speciellt när dem var varma.

S har haft världens otur med sig hela tiden ända sedan den dagen vi tog hem honom jag och pappa. Nu ville inte S's kropp mer. Han har inte orkat hoppa upp i sängen eller garderoben som han har brukat göra. Något gjorde ont och han ville inte äta mer. Det var så många saker som börjat gå fel med honom, så pappa beslutade att S skulle få somna in. 

G, ta hand om S.  Han behöver det. 

Vi ses sen. Jag saknar er båda.

Foto av Jan Tinneberg

Sorgen efter G 13/6 2023

Foto av Erda Estremera

 

En gång var det tre katter. Nu är dem två. 

Den 9 maj 2023 fick jag ta det hemska beslutet att avliva min älskade gubbkatt G. Hans njurar hade blivit förstorade och det fanns ingen stor chans att han skulle bli bättre. Det var det hemskaste beslutet jag någonsin tagit.

G har varit med mig sedan jag var 19 år. Han skulle ha fyllt 14 i september i år. Jag ville inte se hur gammal han hade blivit, hur jobbig han tyckte att dem andra två katterna var, eller hur ont han egentligen hade. Som alla katter så visade han inte att han hade ont, om inte någon av de andra katterna bråkade med honom. Han ville inte leka, han ville bara vara ifred, gömma sig på sina favoritplatser och de andra två lät honom inte. Jag borde ha insett långt innan att något var fel. Jag antar att jag inte ville se. Förlåt mig, G.

G har varit med mig igenom precis allt. Han var den som alltid var där när jag behövde någon. Han låg alltid bredvid mig och såg bara sådär nöjd ut med livet som han kunde, även när han mådde som sämst. 

Foto av Ante Samarzija

Det är 5 veckor nu sen han dog. Jag står inte ut med saknaden. Jag vill bara ha honom tillbaka. De andra två katterna kan inte trösta som han gjorde. De gör sitt bästa, och det borde vara bra nog. Det hjälper inte. Jag vill bara ha hem G igen. Jag vill bara ligga bredvid honom i sängen och se på honom igen. Hans röda päls som var sådär mjuk som bara hans var. Gubbmagen som jag alltid pillade på tills han fick nog och nöp mig i handen. Snällaste katten i världen. 

Jag kommer aldrig få någon som G igen. Aldrig.

 

Det gör så jävla ont ibland att jag inte kan andas. Ångesten och sorgen efter G är hemsk. Min bästa vän är död och allt jag vill är att få vara med honom igen. När det är som värst så vill jag bara gå till honom, där han är nu, men jag kan inte. Inte än. De två andra katterna behöver mig.

Dagarna när det är som värst så vill jag inte gå ur sängen, inte träffa någon, inte gå någonstans. Jag vill bara stanna hemma och vara nära G där han ligger i sin urna. Skrika ut sorgen, gråta, allt som jag inte kan göra ute bland folk.

Dagen då G dog tog han med sig mitt hjärta för evigt. Kvar finns bara ett tomt hål. Inget hjärta. Ingenting. Bara tomrum. Ingen färg finns kvar i världen. Den tog han med sig. Den kommer aldrig tillbaka.

Idag är det 5 veckor sedan. Jag går runt i ett vakuum. Jag låtsas vara glad, låtsas att allt är bra och bryter ihop när jag kommer hem. Det ska vara tre katter som möter mig i dörren. Det ska ligga en röd katt i sängen, vid kudden eller på täcker när jag ska sova. Det ska ligga en röd katt i garderoben. Men det gör det inte.

Tomheten efter G kommer aldrig kunna fyllas. Den kommer aldrig krympa. Den kommer alltid vara där. Och jag vet inte om jag står ut med det. Jag behöver G mer än vad jag visste att jag gjorde. Jag älskar dem andra två puckokatterna, men ingen av dem kommer i närheten av G. Det var G och jag mot världen, för alltid och för evigt. 

Nu är det bara jag, och jag vet inte om jag klarar det själv...

Du fattas mig så jävla mycket, G.

Foto av Max Tcvetkov